Om vi börjar i omvänd ordning så var det alltså riksutställning för rasen New Forest. Den var i Vetlanda på VRF:s fina gräsbana. A fick möjligheten att vara med i dels en ridklass där man både rider sin häst och visar upp den och så var hon med i en "vanlig" utställningsklass för ston mellan 4-17 år. A+ M skötte sig alldeles strålande och de fick så bra poäng så att de fick gå vidare till Best in Show på em. Ingen vinst men då Moria fick 40p så fick vi med oss en guldplakett och rosett hem + lite andra priser. 

Om sedan fortsätt bakåt i tiden så var det ridläger på VRF på måndag och tisdag. Både A och L var med och de fick helt enkelt klara sig själva eftersom både jag +E jobbade. Kul med läger där man får både praktiska lektioner, teori, kompishäng och så lekar förstås. Stafetter och det kanske allra roligaste att springa i vattenspridaren på gräsbanan…

I söndags tog hela familjen mod till sig och vi åkte iväg på "vår" första hopptävling utanför Vetlanda. Vi fick såklart gå upp tidigt, även om vi "bara" skulle till Forserum. A + Moria var med i två klasser, och lyckades rida felfritt i båda, härligt att få den där efterlängtade rosetten!!!!  

Jag tror att det var jag och E som var mest spända/nervösa denna dag, A var hur lugn som helst. Nåt jag blir mest imponerad av är hur fort A lär sig en bana, för mig tar det ett antal rundor innan jag vet vilken ordning alla hinder ska hoppas. Forserum var en trevlig liten tävlingsplats där ridbanan låg som i en dal mellan skogsdungarna. När vi kom på morgonen så var temperaturen ok, men när det var dags för ridklass nr 2 för Astrid då gassade solen rejält och när vi begav oss hemåt visade termometern 35!!!! grader…. 

En ytterligare reflektion med det här med tävling var att på nåt sätt så är man ganska ensam när man är på tävlingsplatsen. Alla har fullt sjå med sina egna hästar, att hålla reda på starttider, att få i barnen nåt att dricka osv. Vi träffade  dock en hel del personer som vi känner, dvs en massa Vetlandafolk, så helt ensamma var vi ju inte. Detta var tur för när det var dags att åka hem så tyckte Moria att det var alldeles för gott gräs i Forserum så hon kunde nog tänka sig att stanna kvar. Här ryckte LH ut och tog en longerlina och tillsammans med mig + E så gick Moria på transporten👍😀. En ny upplevelse för oss då Moria alltid brukar kliva rätt in i transporten…

Så sammanfattningsvis en vecka med många nyheter för både ryttare, hästar och oss ponnyföräldrar.