Förra lektionen hade jag förhinder och så igår upplyste ridläraren mig om att vissa hade galopperat då. Att galoppera är ju ett av mina delmål, men inte riktigt ännu hade jag tänkt. Det hade däremot den lugna trygga och STORA hästen Lasse. Lasse fick nämligen lite feeling när det var två hinder uppställda på långsidan. Varför trava över dessa hinder när man kan galoppera???

Sagt och gjort, Lasse (inte jag) bestämde sig helt sonika för att ta dessa hinder i galopp...

Jag satt kvar och det gick inte så speciellt fort... håll i manen, håll i manen, titta framåt hör jag ridläraren säga. Samtidigt som galoppen startade så kände jag hur det smärtade till i vänster tumme..,äsch det går nog över...det gjorde det inte. När jag vaknade imorse så var tummen rätt svullen, lite blå/röd och jag hade svårt att böja den utan att det gjorde ont..att ta på sig sina strumpor själv visade sig vara en utmaning. Tänk att en tumme kan betyda så mycket👍. 

Jaha, bara att ringa vårdcentralen då...jag fick tid på em, läkaren undersökte mig men ville även kolla så att inget var brutet, som tur var är det torsdag idag och då är röntgenavdelningen öppen i Vetlanda..😀. Annars hade det blivit en tur till Eksjö. 

Smidigt att de kan ha en avdelning igång i Vetlanda och så sitter en röntgenläkare i Eksjö och kollar på bilderna så att man slipper åka, bra med de digitala möjligheterna.

 Som tur var så var det inget som gått av...det var bara att vila handen och använda den så mycket man kunde, ev tejpa tummen för att få lite stabilitet och minska smärtan. 

Jag har alltså uppnått ett av delmålen, att galoppera själv, lite tidigare än vad jag hade tänkt😀. Utöver detta så har jag lagt in en ny kontakt i mobilen, till Vårdcentralen. Hoppas jag inte behöver använda den fler gånger, för jag måste ju galoppera helt själv när jag bestämt att vi ska galoppera, inte hästen...och då förhoppningsvis inte stuka tummen igen.